Jag började pratat högt och tralla då älgar och andra djur brukar springa iväg när man gör det. Inte denna gång, älgen körde fram huvudet ur buskagen och började gå mot oss.

Jag vände hästen på en femöring och tänkte spring, och Izze var inte sen på att svara på den tanken. Han laddade full galopp och på några sekunder var vi ute ur skogen och vi fortsatte i galopp i rent skräck, från min sida iaf, på den raka gräsvägen.

Izze tyckte det var hur kul som helst att galoppera på den steniga och rotiga stigen i skogen där vi annars brukar skritta och han satte inte en fot fel.

På raksträckan sen på gräsvägen hade vi nog en ganska hög hastighet men jag kände att jag behövde galoppera ur mig skräcken från det otrevliga mötet med älgen.

På nästa raksträcka med grusväg travade vi i snabb trav och Izze seglade fram smidig som en katt. Otrolig känsla! När han travar snabbare annars brukar det vara ett ganska hårt marktryck men idag seglade han verkligen fram.

Tråkigt var att min app som säger hur långt vi ridit och hur snabbt, inte fungerade. Den visade mkt konstiga otillförlitliga siffror. Det hade varit kul att se hur snabbt det gick i galoppen :)

Kul att känna att det fortfarande finns krut och smidighet i herrn!

Efteråt travade och skrittade jag av honom ordentligt, trots att pulsen var nere kanonsnabbt igen samt stretchade honom i vanlig ordning.

Izze verkade lika nöjd som jag att få springa lite busigare än vanligt! :)

Här är en bild på Izze för några år sedan:

Foto: Emma Bertilsson

Häst: Izze <3