ikväll blev det en uteritt med sällskap av Eva och hennes häst Pajen. Eva körde sin höst med vagn och jag red. Izze var lugn och fin på vägen bort men när vi vände för att rida hemmåt och vi sulle trava så blev han riktigt taggad. Han gick på tvären och var nära att få ner bakhovarna i diket så vi fick sakta av. När han lugnat sig så travade vi lite igen och då var han en aningens lugnare men fortfarande taggad. Skitnöjd och tar i som bara den i varje steg trots att vi travade lugnt.

Man blir lite full i skratt när det är så mkt kraft i honom och man verkligen känner att han spänner varenda muskel han har. Då känns det riktigt mäktigt att rida då man känner vilka krafter de har. 

 

Han är inte särskillt svår att hålla när han blir så där taggad. Men att sluta dansa i trav med höga knän, frusta och galoppera på stället och härja är dessto svårare trots att han gör det i skritttempo. Om man säger åt honom att han inte får springa iväg så håller han långsamt tempo men enrgin är fortfarande den samma :)

 

På vägen hem när vi skrittade på asfaltsvägen så åkte en stor timmerbil förbi och Izze rörde inte en fena utan skrittade lugn vidare. Jag och Eva sa det, att det är tur vi har så coola hästar! :)

 

Här är en bild på herrn från förra vintern:

Foto: Jag

Häst: Izze