I torsdags var det hoppträning för Fredrik. Vi red några olika linjer med olika svårigheter. 

Izze började fint men efter ett kråksprång på en oxer tappade han självförtroendet lite. Han rev inte eller slog inte i men han gillar inte att inte komma bra på ett hinder då hans självförtroende lätt försvinner i hoppningen då. Jag trodde nästan han skulle stanna på den oxern men han bestämde sig för att hoppa i sista sekund och då är det inte så lätt att följa med som ryttare. Jag slog i näsan, skärmen och läppen i hans mankam i det språnget.

 Han hoppade kombinationen och en oxer efter det fint samt en annan oxer längs långsidan. 

När vi sen skulle hoppa ett räcke ur en skarp sväng så fick vi några stopp på det. Det är svårt att ha en galopp med tryck ur svängar för oss och då blir det gärna stopp om vi inte får till det ordentligt. Han vill gärna springa iväg och då bromsar jag för mkt och tappar trycket eller så låter jag honom springa iväg för mkt. Svårt att hitta balans i det där tycker jag. Vi sänkte hindret sen och då hoppade han. 

Vi skulle rida en avslutande bana och när det var våran tur var det en tjej som tyckte hon var klar och tog sin häst och gick ut. Dörren till ridhuset stod öppen och när den gör det brukar Izze skygga för dörren. 

Dum som jag var red jag mot hindret som stod precis mot dörren som var öppen och i landningen innan jag kommit tillbaka i sadeln riktigt tyckte Izze att vi skulle svänga vänster istället för höger för att inte passera den öppna dörren. 

Jag hann inte med i svängen utan fortsatte rakt fram och landande på ryggen med en smäll. Det var ingen skön upplevelse och jag är nu svullen i ryggen och har svårt att röra mig. Nu efter några dagar är det bättre men är fortfarande svullen och stel. 

Jag är glad att jag hade min säkerhetsväst på mig då skadan förmodligen hade blivit mer allvarlig utan den. 

Jag satt upp och hoppade några små hinder efter avramlingen för att Izze inte skulle tycka att det var för obehagligt. 

Han gillar inte när jag ramlar av, det märks på honom. Efter jag hade ramlat av kom han tillbaka och stannade vid mig där jag satt på marken och försökte andas då jag tappade luften vid avramlingen. 

Jag tror jag ramlat av herrn 4 gånger på de 13 år som jag har ridit honom så man får räkna med att det händer ibland :) Man inser att det gör mer ont att ramla av desto äldre man blir. När jag var yngre kunde man ramla av hur många ggr som helst ytan att få ont och då red jag aldrig med väst då det knappt fanns några på den tiden :)

 

En skiss över hur det såg ut:

 

Bilden i övre högra hörnet är språnget innan jag ramlade av.